Om mig

svenibacken

Det tar emot att kalla sig ”fotograf”, jag skulle hellre definiera mig som ”en som tar bilder” men för enkelhetens skull säger vi fotograf.

Jag har fotograferat sedan mitten av sjuttiotalet och ärvde intresset hemifrån. Det här var på den tiden den enklaste kameran kallades för ”pocket”, en tingest som lämnade mycket att önska kvalitetsmässigt. Utvecklingen gick framåt och så småningom klev jag upp i den nästan ockultmässiga världen för systemkameror. Fasta objektiv, dia och många frågor får väl känneteckna den tiden. Tålmodiga vänner fick under den här tiden stå för upplärningen. Det här var ungefär 15-20 år innan både Youtube och digitala systemkameror såg dagens ljus. Idag är allt enklare, jag vill påstå att tre saker innebär ett paradigmskifte inom foto:
1. Vi ser direkt hur bilden blir. Vi behöver inte vänta tre veckor på att diabilderna skall dimpa ner i brevlådan. Det här gör att man kan korta utbildningstiden enormt genom ”trial and error”.
2. Digitala utbildningskanaler gör att man idag helt i sin egen takt kan lära sig både ”mörkrumsteknik” och bildkomposition när och var som helst, det är bara att ”logga in”. Förr var man hänvidas till grupputbildningar antingen via skola eller bildningsförbund.
3. Utvecklingen av kamera och efterbehandling gör att det hela tiden blir billigare att använda system som har möjlighet att leverera hög kvalitet.
Sammantaget gör det här att det tas väldigt många ”bra” bilder idag jämfört med tidigare.

Nåväl, vad tar jag för bilder då? När jag fotograferar för mitt eget nöjes skull så blir det gärna landskap, stadsmiljöer och övriga bilder som ”står ut”. Jag återger alltid miljöer som jag upplever dom, jag målar med kamera och efterbehandling. På uppdrag blir det allt från porträtt via liveframträdanden till sportarrangemang. På den här hemsidan kan ni se exempel på lite av varje.